Igår meddelades det att Tony Hayward, BP:s kritiserade VD, avgår efter oljeläckaget i Mexikanska golfen den 20 april 2010 som väl varit årets stora "riktiga" nyhet.
Oljeläckan är naturligtvis fruktansvärd ur både miljö- och arbetsmiljösynpunkt, eftersom havsmiljön far mycket illa och flera av BP:s medarbetare fick sätta livet till. Men den är också högintressant ur både kvalitets-, arbetsmiljö- och miljöarbetsperspektiv.
BP är sedan många år miljöcertifierade enligt ISO 14001. Man kan alltså förutsätta att de har gjort en hel del riskbedömningar kring sin verksamhet. Den exakta orsaken till explosionen är såvitt jag vet fortfarande inte fastställd, men det tycks ha funnits en del kvalitets- och säkerhetsbrister i utförandet. Dessa brister bör sannolikt ha funnits med som faktorer i en riskbedömning.
Redan timmarna efter explosionen sändes robotar ned för att försöka reparera läckan. Man kan anta att detta var en i förväg planerad åtgärd vid en eventuell incident. En nödlägesberedskap, på ISO-språk.
En del av mig blir lite imponerad av den snabba insatsen, såväl som av det faktum att man nu faktiskt verkar kunna stoppa läckan.
En annan del undrar om man någonsin kan vara förberedd. Att förutse risker är en sak. Men hur förutser man effekten av en olycka av det här slaget? Går det ens att i förväg ha en plan för hur saneringen ska gå till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar